Så var det en ny vecka. Idag har jag haft fullt upp med Sjukgymnastik, talpedagogslektion och träning. Nu ska jag äntligen åka hem för att äta. Därefter till en låssmed för att trycka upp en ny nyckel som jag tappat bort… Därefter ska jag möta upp min förra hyresvärd för att hämta min post från förra lägenheten. Visst är det ljusare ute idag förresten?:) Man känner ju lite att våren närmar sig!

Jag såg bitar av Whitneys minnesstund igår och stortjöt när Alicia Keys skulle sjunga. Eller gråtsjunga snarare. Talet var så fint och låten var sååå fin och hon sjöng så fint. Och sorgligt. Loved it. RIP Whitney Houston

I bilen påväg till min kusin:)

En till bild på sötaste kusinbarnet Merve:) Puss puss puss!!!

Bild från kalaset igår.

Systrarna Redzep som små grisar!!! Jag i vagnen hade knappt levt i ett helt år här. Selda var lite mer än ett år och storasyster Selma var typ 7-8 år. Vi hade varit och matat ankor med bröd i parken i Kristianstad. Jag älskar den här bilden och mina systrar.

Bild på mig när jag var 16 år och sminkade mig lite för mycket kanske… Åh! Gröna linser också haha:)

Nu i fredags.

Jag är framme i huvudstaden nu. Helt seg och trött. Försökte att sova lite på tåget men gick inte för jag satt istället och tittade på gamla Whitney-klipp och grinade istället. Herregud vilken röst!! Kan verkligen inte komma över det och fatta att hon är död… Ska äta nu o sen skriva mer om hennes minnesstund som var igår. We love you Whitney.

Kalaset blev mycket lyckat! Det var jättekul att träffa kusiner och släkt som man inte träffat på över ett år! Ni förstår, för mig är det mycket lång tid för i vår kultur och familj står man mycket nära sina kusiner och därför träffade jag dom mycket ofta när jag fortfarande bodde hemma:) Efter kalaset gick jag o syrran ut en sväng i Kristianstad och vi hade jätteroligt! Här är en bild från igår. Det har varit jättemysigt att komma hem, jag ville knappt åka! Men måste hitta ett boende då jag fortfarande inte hittat ett trots att jag letar varannan timme:( När jag gjort det kan jag andas ut och slappna av. Och komma hem hur mycket jag vill:)

Jag är på enorm släktfest och 17-års kalas då min söta tjejkusin Nur fyller år. Har laxrosa blus med en pärlblus och lösfransar. Total 60-tal

Min syn på min kropp…

Vet inte riktigt vart jag ska börja med det där med hur man gör för att trivas med hur man ser ut. Men jag är väl som alla andra människor. Ibland har man dåliga dagar och ibland bra. Jag har aldrig inte trivts med min kropp men jag har heller aldrig alltid älskat den. Fast jag trivs med mitt yttre och har insett att man måste göra det för att må bra. För det första, att vara född med ett höftfel gör ju att jag redan föddes med ett defekt av något slag. Det har präglat hela mitt liv på olika sätt, alla operationer, rullstol, kryckor, skoinlägg, ett kortare ben, dålig hållning och sned kropp överhuvudtaget gjorde ju inte direkt att jag kände mig snyggast i klassen. Jag blev ibland mobbad för att jag gick fel och trampade fel, ”hon går som en efterbliven anka” kallade vissa mig. Även nu på senare tid har folk kommenterat min blogg med sådana ord. Det känns sårande och jobbigt men inte så farligt för jag liksom bryr mig inte så mycket. Dessutom var jag oerhört tanig och smal med en enda page, lugg, stora glasögon och jättefula kläder. Lägg till det faktumet att jag heller inte hade några kompisar. Jag kände mig så långt ifrån snygg som möjligt men tyckte faktiskt alltid att jag hade fina ögon och att jag såg ut som jag gjorde och på något sätt ändå okejade det. Jag levde med det ändå. Vet inte riktigt vart jag hittade styrkan men jag tror att jag sket i allt och typ tänkte att jag ändå kunde tralla lite och visste hur det kändes inuti när jag sjöng. Hur bra jag mådde när jag sjöng. Jag klagade inte heller men nu när jag ser tillbaka så insåg jag nu hur jobbigt jag hade det. 

Jag tycker faktiskt att jag under vägens gång förvandlades från att vara den fula ankungen till en mera snygg visualitet. Ja jag måste faktiskt få tycka det, jag har blivit snyggare med åren! Och ibland kan det bli tvärtom! Så jag är nog lite glad att jag slogs och kämpade uppåt som en underdog och liksom blommade ut. Lärde mig att framhäva det som jag var mest nöjd med, sminka mig rätt och klä mig fint. Jag tycker jag ser som bäst ut nu, inte ens under idoltiden tyckte jag att jag var tillräckligt snygg. Agnes var ju snyggast och jag fick lite dåligt självförtroende för jag aldrig fick höra särskilt mycket att jag såg bra ut. Kände mig för spinkig och inte kvinnlig liksom. Men sedan vände det och jag får även höra det från min omgivning att jag ser bättre och bättre ut nu vilket gör mig otrolig glad! Men det betyder inte att jag är lugn och bekväm och alltid tror att jag kommer se ut som jag gör. Det gäller att ta hand om sig själv. Därför har jag nog börjat träna mer än jag nånsin gjort, är noga med att få ordentligt med sömn och återfukta huden mycket. Yogar och meditativa övningar gör att jag lyser inifrån som någon så lökigt sade haha. Dessutom så festar jag mindre och dricker mindre alkohol. Det där med alkohol påverkar ens kropp också jättemycket som ni kanske vet. Man blir uttorkar vilket påverkar ens sångröst också, man kan gå upp i vikt av för mycket drinkar och hela kroppen funkar liksom sämre överhuvudtaget. Dessutom får man ångest dagen efter. Att gå ut en gång i veckan eller en gång per två månader är okej tycker jag. Men drick i måttliga mängder liksom. Det jag är tacksam med när det gäller det där med festandet så började jag göra det så pass sent i livet (19 år) och jag tror jag har vunnit mycket på det för dom flesta tjejer och killar gick väl på klassfester och drack mycket tidigare och idag ser inte de så fina ut… I must say. Visst är inte det hela anledningen och man ska inte dra alla över en kant men ändå. Det kan också ha påverkat min kropp till det bättre. Och att jag har en hög ämnesomsättning och aldrig liksom riktigt blir tjock. Jag vill såklart hålla min figur och är lite smårädd för att få barn. Silly I know. Kommer nog vara världens kontrollfreak då haha! Sedan försöker jag även att äta rätt och ordentligt. Jag har alltid fått höra att jag äter mycket och det är väl för att jag älskar mat och har tur som har en sådan hög förbränning. Men jag älskar riktig mat också, skräpmat är gott ibland men riktig mat är godast!!!

Kruxet med allt det här är väl att lära sig att älska sin kropp på gott och ont. Hur man än ser ut. Inte skada den eller missbruka den. Försöka att äta rätt och röra på sig. Dom kroppsdelar jag varit/ibland fortfarande är minst nöjd med är min mage och näsa. Dom kroppsdelar jag är nöjd med är mina ben, mina ögon, mitt hår och mina bröst. Men all in all är jag nöjd med mig själv, med alla höft-ärr och allt Det borde ni också vara!

Kommer tyvärr inte ihåg vad fotografen hette men jag modellade lite för ett löshårsmärke som heter Rapunzel. Riktigt bra hår! Tyckte bilderna blev lyckade så jag delar med mig av dom för er:)

Jag är hemma hos min kusin på kaffe med mina systrar och min mamma. Hon har fått en liten tillökning i familjen! En jättesöt liten tjejgris vid namn Merve. Visst är hon adorable?!!!:) Kusinbarnet är inne på sin 8e månad och har precis lärt sig att krypa/kasa sig fram. Sötnos!!!’